Nu hörni kommer jag gå in och härja i saker som många säkerligen har ett gäng åsikter om. Och jag säger så här - älskar om ni har det för då kan vi snacka och ta del av varandras erfarenheter, eller hur? Eller så är ni inte alls intresserade, utan jag pratar mest bara med mig själv? Som en dagbok. Men, med en helt oblyg typ av hybris fortsätter jag dock ändå.
Jo. Jag tänkte röra ämnet “akuta situationer” som kan uppstå med våra hundar. Som hundmöten som ballar ur, konfrontationer, hunden jagar något, hunden skäller på en människa osv. Vardagliga situationer som ibland händer helt enkelt, och som vi behöver hantera på olika sätt. Och först, så vi intre trasslar in oss i inlärningsmetoder osv, så vill jag bara poängtera att jag kommer inte ge tips av den kalibern som hundbeteendeutredare är så mycket bättre på (shout out till Hundtränarlilly aka Lilly Norfeldt och Caroline Alupo tex). De gör det sagolikt bra. Jag tänker mig att jag närmar mig ämnet genom att gå i mina egna skor så att säga, alltså med utgångspunkt från Dogan och olika former av känsloterapi. Kul! Häng på!
Så här. Dogan handlar väldigt mycket om att jobba långsiktigt. Och det är inte gjort på en handvändning. Vilket är träning för oss som ofta vill att saker ska gå fort. Tyvärr finns det inga quick fix, eller hur? Och jag tänker att vi måste låta saker få ta sin tid. Oftast är det hos oss som poletten måste falla ner innan vi kan förstå, innan vi kan se en hund och uppfatta varför den agerar som den gör. När det kommer till känslor som mynnar ut i beteenden så tar det tid att jobba med det. Om det ens finns ett slut på det jobbet? Det handlar om en hunds väsen, och hur vi kan jobba med känslorna utan prestige och krav. Enbart i terapeutiskt syfte. Och det tar ju sin tid, som ni förstår. Om vi enbart avleder kommer hunden inte hitta punkten inom sig som gör att den kan hantera en känsla utan att det bir destruktivt.
Men ibland behöver vi kunna hantera en sådan där akut situation. För dem händer. Dem händer alla. Säg att vårt långsiktiga mål är att skapa en inre kontroll hos vår hund, att den får känna att den inte tappar kontrollen pga det som sker på utsidan. Det är ju en process som tar olika lång tid för olika individer, men under tiden kan man hamna i olika situationer som är svåra för hunden att hantera. Kanske reagerar den reaktivt eller med flykt. Så med allt babbel som jag skrivit ovan, så kommer här lite tips på hur vi kan stötta hunden i sådana situationer parallellt med känsloterapin så att säga.
Ta ut ett avstånd till det som utlöser reaktionen. Ta ut så mycket avstånd som behövs för att hunden ska änna sig trygg/upprätta en känsla av kontroll.
Vänta ut hunden. Stanna upp och låt hunden titta och känna det den känner.
Gör något fysiskt. Som att låta hunden hoppa upp på en parkbänk, en sten osv. Hunden får en känsla av kontroll genom översikt, och kroppen får avreagera sig en aning.
Distrahera genom sensoriska upplevelser, till exempel att du “river” hunden längs med sidorna av kroppen med fingertopparna.
Distrahera genom social inlärning (“gör som jag”-leken), tex genom att fokusera intensivt på något på marken för att skapa nyfikenhet hos hunden. “Kolla vad jag har hittat!”.
Visa hunden att du tar över ansvaret i situationen, genom att ställa dig tydligt framför hunden eller guida den med kopplet så den hamnar bakom dig.
Det finns ju ett gäng andra bra saker man kan göra i sådana här situationer. Och du känner din hund bäst såklart. Men dessa tips funkar utmärkt utan att du stör ett annat arbete du gör med hunden.
Kom ihåg! Vad som fungerar för vem är högst individuellt, och ibland öven situationsbetingat. Alltså en sak kan funka en gång, men inte en annan. Känsloliv är som vi vet komplext och det är svårt att använda enbart en strategi som en fixerad lösning.
Och du gör ditt bästa! Glöm inte det. Var ödmjuk och snäll mot dig själv. Ibland lyckas vi hjälpa vår hund, ibland blir det knasigt. Det hör till. Vi lär oss efter vägen. Och vi kan också lära oss tillsammans. Bra va?
Hoppas du orkade läsa så här långt (och tack för att du gjorde det!) Vi hörs snart igen. Ha en fin söndag nu kompis!