Idag finns det en mängd verktyg att ta till för att hantera vardagen, både för oss och hundarna. Sociala media är sprängfylld av lika mycket “you should try my perfect morning rutin” på människosidan, som “så här måste du träna din reaktiva hund annars är det kört” på hundsidan. Men det är oftast bara plåster. Det finns så mycket annat vi kan göra utanför det.
Under mina 20 år som hundägare har alla klassiska metoder, stegvisa instruktioner och alla “så ska man göra för att lyckas med sitt hundägarskap” skapat en större och större distans för mig att faktiskt se mina hundar på riktigt, och varför de agerar som de gör. Troligtvis för att jag gjort det jag gjort för andras skull, inte för min eller mina hundars skull. ( OBS! Jag säger inte att man inte ska träna lydnad eller träna in moment. Såklart inte! Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vill bara vara tydlig med det, men jag tror ni förstår. ) Att bara träna mekaniskt var som att slå lite på mig själv. Det kunde vara att metoden var för krånglig, funkade inte för just min hund, jag inte var konsekvent nog, det blev invecklat (herregud jag vill bara ha en vardag som känns nice!!). Det blev också för fyrkantig och inboxat. Lite samma känsla som att gå på gymmet innan jag hittade yogan (se tidigare inlägg Del 1). Och känner man så som jag gjorde, kan det lätt bli en barriär till att nå hunden. Den meningsfulla relationen faller bort och ger vika för mina egna känslor kring hur jag känner mig misslyckad om min hund skäller på en annan hund.
Så jag letade efter andra sätt att nå min hund på där vi kunde skapa en mer meningsfull relation, mer än att vifta med godis framför nosen på hunden. Jag ville förstå henne utifrån henne. Som hund och individ. Och det var då jag hittade dogan, för det är precis det dogan handlar om. Känslo- och beteendeterapi! Och det visade sig vara precis det jag behövde för att saker skulle börja falla på plats. Och jag upptäckte snabbt att det var perfekt att kombinera det med akupunkturen där den friska kroppen ger indikation på känslolivet.
Jag har med dogans hjälp lärt mig att inte gå upp i stress när min hund visar känslor. Jag har lärt mig se känslorna och koppla dem till beteenden. Jag har hajat att det inte är farligt med känslor om de får ta plats på rätt sätt. Jag har också lärt mig hur jag kan komma åt en känsla utan att avleda och försöka ta bort den, utan snarare guida hunden i känslan utan att det blir destruktivt.
Okey. Nu kanske jag snöar in på saker så pass att jag inte kan ta mig ur detta och få ihop säcken, haha! Men jag gör ett försök.
Jag hittade dogan:
- genom yogans tanke om kropp, sinne och själ, där dogan delar samma filosofi.
- för att jag själv saknade andra former av verktyg för att mitt hundägarskap skulle kännas genuint och meningsfullt på djupet.
Det var det hörni! Nästa inlägg kommer handla mer konkret om doga - vad det är och vad det går ut på.
Kul om du vill hänga med!