Det här är Alice. Hon är en aktiv labradortjej som tar sina arbetsuppgifter på största allvar och älskar att leta upp skatten åt matte. Berätta vad hon ska leta upp, och hon gör det med kropp och själ. Här görs dock inget hux flux, nej. Det gäller att vara noga. Det får inte bli fel. När man tittar in i hennes ögon ser man att hennes väsen stäcker sig bortom tid och rum. Hundar har den där förmågan att få en att (med risk för att låta töntig) drunkna i deras blick (japp, jag sa det!) och Alice är inget undantag. I hennes blick ryms en tidlöshet och massor av visdom. För sådan är Alice. En glad labbe på utsidan som älskar sitt sökarbete tillsammans med matte, och en känslig själ på insidan.
Alice har ett stort behov av att göra rätt för sig och hennes akilleshäl är att hon ibland hålls tillbaka av rädslan att göra fel. Och det där behovet av att aldrig någonsin fela blir tillslut något tungt för kroppen och själen att bära.
Varför Alice kom till mig
Första gången Alice kom till mig var för ungefär två år sedan. Inte för att matte upplevde att hon mådde fysiskt dåligt egentligen, utan för att Alice bar på mycket osäkerhet. Hon blev stressad av nya platser, nya människor och kunde då tappa fotfästet en aning. Stress kan te sig olika hos olika individer och hos Alice blir stressen en inre stress som får henne att tveka och tappa självförtroende och självkänslan får sig en törn. Den här inre stressen sätter sig i kroppen på Alice i form av spänningar. Matte upplevde att hon hade svårt att återhämta sig mellan arbetspassen i spåret, speciellt om det hade varit mycket nytt i samband med situationen, som ny plats, ny arbetsuppgift osv.
Det första Alice sa till mig när vi sågs den där första gången var typ ”Hej, tack för att jag fick komma, men jag ska inte ta upp din dyrbara tid. Allt är bra med mig. Jag måste nog åka hem nu, eller hur matte? Matte?”. När hon upptäckte att vi ändå skulle snicksnacka lite valde hon att hantera stressen med att dra sig inåt, stänga av. Något som kan misstolkat som att hon blev lugn. Men så är inte fallet med Alice. Hennes copingstrategi är att ”gömma sig”. Vända sig inåt. Att blunda och bita ihop. De första gångerna gömde sig Alice i sina känslor och ville ha matte nära nära. Helst gömma huvudet i hennes famn.
Behandling på hundens villkor
När jag behandlar en hund som bär på osäkerhet är det extra viktigt att behandlingen sker på hundens villkor. Det fina med akupunkturen är att jag lätt kan byta punkt och planera om en behandling i stunden om hunden inte vill ha en nål på, säg benet eller tassen. Då kan en annan plats som ryggen kännas lättare, men jag kan ändå komma åt det jag ville komma åt. Sen kräver inte akupunkturen så mycket beröring heller, vilket många osäkra hundar kan tycka är jobbigt, utan jag kan låta nålarna göra jobbet utan att jag petar för mycket.
Desto tryggare hunden känner sig gång efter gång, desto bättre tar den emot behandlingen och jag kan öka på med massage, akupressur och andra beröringstekniker (om hunden vill.) Så vi skyndar långsamt så att säga och bygger från grunden.
Tillbaka till Alice. Jag behandlade hennes spänningar. Lättade där det behövdes och öppnade upp där det hade skapats blockeringar. Matte märkte skillnad på Alice bara på två behandlingar! Så coolt! Hon upplevde att Alice fick lättare att återhämta sig efter stressiga och kravfyllda situationer. Ibland är det svårt att förklara sådana här skillnader, men Alice matte är uppmärksam och känner Alice väl. Hon beskrev det som att Alice fick en helt annan blick och energi. Som att hon landat i sig själv. Och det var så otroligt fint att höra! Så vi körde på.
Vändningen
Den fjärde gången kom Alice inspringande till mottagningen med viftande svans och ger mig pussar! Detta har alltså aldrig hänt innan, utan Alice har hållit sig på sin kant varje gång. Men inte den här gången! Hon hoppade självmant upp på behandlingsbordet och sökte sig till mig som för att säga gör det där du brukar göra. Efter detta upplevde både jag och matte att Alice inte bet ihop på samma sätt längre utan var mer närvarande. Jag minns att jag tänkte nu vet hon.
Idag
Sedan dess får Alice både akupunktur, akupressur och massage med olika beröringstekniker. Hon är extra förtjust i tui na-massage och tapping eller när jag trummar rytmiskt runt hennes skuldror.
Under de senaste gångerna har vi även kompletterat Alice akupunkturbehandlingar med övningar som matte och Alice kan göra tillsammans hemma. Övningar som stärker tillit till sin egna förmåga till exempel.
Nu har vi jobbat tillsammans i nästan två år, och behandlingarna hjälper Alice att släppa på spänningar vilket leder till att hon blir gladare, får mer självförtroende, har lättare att ta egna beslut i spåret. Den hjälper henne också med avslappning, vilket är en viktig nyckel till mycket.
Mattes upplevelse
Alice matte upplever att akupunkturen hjälper Alice med hennes mentala blockeringar. När hon upplever stressade situationer har hon mycket lättare för att återhämta sig. Vidare upplever matte också att behandlingarna ger Alice en massa energi och skapar rörlighet i kroppen som får henne att se så glad och fri ut!
En sådan underbar beskrivning av hur akupunkturen kan stötta och hjälpa hundarna!
Tack matte och Alice för att jag fått äran att jobba med er så pass länge och följa er resa!