Med risk för att låta provocerande nu, men jag tycker det är trevligt att det börjar bli mörkt. Haha, jo jag vet, varför i all sin dar då? Kanske ni tänker.
Hold my beer.
I våras när jag var i Los Angeles så njöt jag av vädret. Jag behövde aldrig fundera på vad jag skulle ha på mig när det kom till att skydda mig mot vädrets makter (förutom solskyddsfaktor då). Jag behövde inte styra dagens planer efter vädret. Jag behövde inte anpassa mig efter vädret. För vädret, det bara var. Samma lika och förutsägbart. Varmt. Skönt. Men mitt i detta slog det mig - gud va jag uppskattar årstider ändå, och att få uppleva årstider. Mitt 20- och 30-åriga jag hade rynkat på pannan och fnys åt detta påstående. Men det är så sant. Jag uppskattar ALLA årstider, även de mörka och kalla. Varför? Jo för jag behöver dem. De hjälper mig att starta, göra, ta hand om och vila. Runt, runt.
När hösten kommer och med det mörkret så blir det så mycket lättare att sänka tempot. Eller kanske lättare sagt än gjort då vi lever i ett samhälle som inte går efter årstidernas skiftiningar direkt. Framgång mäts i effektivitet osv. Men är det inte effektivt att ta till vara på sin energi, släppa taget om sådant vi inte behöver ha med oss in i vintern. Som tankar om att det är jobbigt med mörker tex? För det tyckte jag förr nämligen, och gissa om vintern blev jobbig då? Hint - ja det blev den. Jag la i princip energi på att tycka att hösten och vintern var jobbig. Resultatet blev att hösten och vintern kändes jobbig - toppen, Martina. Grattis.
Nu tänker jag att om jag istället för att motarbeta årstiderna, så följer jag med istället. Kan det förändra känslorna kring vissa årtider? Tackar som frågar, och ja det gjorde det! Att följa naturens exempel gav mig något att se fram emot istället. Mmm, hösten kommer med sina färger, klarare luft, jag får andas lite, och varva ner. Och yes, det funkar. För mig i alla fall. Att tänka så. Nu när mörkret kommer så känner jag mig hållen, inbäddad och vyssjad av mörkret. Och jag förstår att det är okej att vara tröttare, det är meningen.
Höstens element är metall. Här är att avsluta, rening (släppa taget, andas ut) centralt. Med hundarna kan man tänka - balansera nervsystemet genom att ägna sig åt beröring, massage lika mycket som aktiviteter. Ge lite extra plats åt avreaktioner. Låta det få pysa ut och skapa plats för återhämtning och vila som nästa årstid kommer med. Hösten handlar mycket om att gå från mycket aktivering, in i en mindre presterande period, men för den delen inte desto viktigare då vi kan passa på att fokusera mer på själen. Ge själen plats och med den släppa ut kraften.
Vad skulle det betyda för dig - att få ge utrymme för din power (som inte är kopplat till prestation)? Vad skulle det betyda för din hund om din hunds själ fick komma fram och ta mer plats?
